Ibland undrar jag om jag kör ett race mot en vind jag inte har en chans för. Som om jag försöker bli något men hindras egentligen av mitt förflutna som har skapat mig. Varför kan jag inte bara få skapa något nytt här utan att ha samma gamla beteendemöster, samma rädsla och samma motstånd inom mig? Jag som vet mina chanser, men som vissa dagar bara faller ner och stannar, visar det på vem jag egentligen är? Att jag försöker fly från något inom mig, men som sedan drar tillbaka mig för att jag redan är så insyltad i tron att jag enbart försöker…?
Livet är oåterkalleligt vasst i valet av vår vardag. Jag kan välja att kliva upp i glädje, eller med en negativ syn på göromålen. De flesta dagarna är jag på topp, vissa få dagar går allt emot mig, och det känner jag på mig då. Att känna ens humörmönster gör det lättare att tacklas med den.
Ibland stöter jag på personer som ger mig en omedelbar känsla av “ok, kan de så kan jag! Vad väntar jag på? Varför har jag inte startat tidigare?!“, såsom Therese Albrechtsson som vid 21 års ålder har startat upp fyra bolag eller när jag hör att Bert Karlsson tjänade mer än sin pappa vid tolv års ålder. Det krävs inte mycket för att jag ska känna den känslan, men när den väl är där kan jag sätta igång med allt det jag vill!
… tills det har gått några dagar/veckor och så sitter man där och funderar vad som hände. Och det är PRECIS DETTA skede som är så OTROLIGT viktigt att identifiera!
- Varför känner du så här?
- Hur lång tid tog det innan du tröttnade?
- Varför slutade du med det du hade planerat?
- Vad kan få dig att fortsätta?
Kom ihåg, kom ihåg att det är precis detta avgörande skede som skiljer de medelmåttiga från de som har lyckats med sina mål! Har du väl kommit över detta stora hinder skulle jag säga att det bara blir bättre hädanefter. Din största fiende för arbetet är dig själv, och det är bara du som kan sätta dina egna mål och hinder för dig.
Det gäller att få in arbetet som en rutin i vardagen och få den att kännas naturlig så att om du inte gör det du ska en dag, får du en känsla av att något fattas.
Kolla upp vad man ska göra när man har denna känsla av att allt går emot en! Ska man lyda den?
Vad ska man göra om man har något viktigt att göra den dagen? Ska man pröva att gå emot den dagen och använda strategiska tips för att att handskas med den känslan?
Kommentarer